Hur väljer man ett syrgasförsörjningssystem för äldreboendet?

Vårdhem tar främst emot funktionshindrade, halvhandikappade äldre eller patienter under återhämtningsperioden. På grund av försvagad andningsfunktion, underliggande hjärt- och lungsjukdomar eller behov av återhämtning efter rehabilitering kräver dessa grupper ofta långvarig, kontinuerlig grundläggande syrgasbehandling – som att lindra symtom på hypoxi orsakade av andningssvikt och förbättra låga syrenivåer i blodet på grund av hjärt- och lungdysfunktion. Samtidigt belastas vårdpersonalen med tunga dagliga vårduppgifter och har begränsad tid och energi, vilket ställer högre krav på syrgasförsörjningsutrustning i termer av "enkelt att använda", "lågt underhåll" och "stabilitet".

Baserat på dessa praktiska behov rekommenderas det att prioritera medelstora molekylsilsyregenereringsenheter med en syreproduktionskapacitet på 8-20 m³/h, kombinerat med ett centraliserat syrgasförsörjningssystem. Denna installation levererar syre direkt till varje vårdsäng via rörledningar, vilket eliminerar behovet av frekvent hantering av syrgasflaskor. Det minskar inte bara den extra arbetsbelastningen för vårdpersonal utan undviker också kollisionsrisker för äldre eller patienter orsakade av flytt av syrgasförsörjningsutrustning, samtidigt som det tillgodoser det samtidiga syrebehovet från flera sängar.

Tre nyckelaspekter bör fokuseras på för utrustningens prestanda: För det första, långsiktig driftstabilitet – enheten måste stödja felfri kontinuerlig drift i ≥24 timmar för att förhindra syrgasbehandlingsavbrott på grund av avstängning av utrustningen och garantera äldres säkerhet. För det andra bör utökade underhållscykler – kärnförbrukningsvaror (t.ex. luftfilter, precisionsfilterelement) ha en utbytescykel på ≥3 månader, vilket minskar frekvensen av demontering och underhåll och minskar trycket på utrustningshanteringen på vårdpersonal. För det tredje, intelligent och användarvänlig drift – utrustningen måste vara utrustad med realtidsövervakningsfunktioner för syrekoncentration och utgående tryck, vilket gör att vårdpersonal enkelt kan spåra dess status. Driftstegen bör förenklas (t.ex. start med ett klick, justering av syrgasflödet av ratttyp), vilket möjliggör användning utan professionell utbildning. Dessutom rekommenderas stöd för onormala larm på distans (t.ex. anslutning till en hörbar och visuell larmenhet vid vårdcentralen), vilket säkerställer att vårdpersonal omedelbart kan upptäcka och åtgärda problem som undermålig koncentration eller onormalt tryck, vilket ytterligare förbättrar säkerheten vid syrgasbehandling.